sandra lindahl

Först var jag som sagt ute med ebba. Vi gick i skogen för det är där jag hör hemma. I skogen kom jag på idén att jag skulle köra våran lilla ponny. Det visade sig vara en jävligt dålig idé för hon är tyvärr psykiskt störd. Ibland går hon så jävla sakta att man tror det är en snigel man har i selen. Ibland galloperar hon och sparkas. Ibland hoppar hon åt sidorna för att hon blir "rädd" för nåt blad eller nåt. Iallafall så när jag kommit 500 m efter något som kändes som en timma såg hon en ko. Hon vägrade gå och började sen backa och då var det kört. Jag lyckades iallafall vända henne och hon sprang iväg hemåt i en vild gallopp.

Nu vet jag varför jag inte kört henne på typ 4 år och nu vet jag att jag kommer vänta minst 4 år till när jag glömt hur jävlig hon är. Trots detta älskar jag henne för hon är det godaste djuret att pussa på.

Det llila odjuret